Marie S

Ja igår gick det inte så bra med min cykling, dåligt med luft i däcken och ingenstans att fylla på. Så jag drog cykeln till affären och hem, men det va faktiskt bara sköönt.

Däremot åkte jag ju på världens pollenchock! Tacka vet jag förkylningshosta. Pollenhosta är nog det värsta man kan åka på. Huga! Imorse hade jag lust att spotta ut lungorna.

Tydligen har det å göra med att askan försvann enligt Metro, i alla fall om man läste texten rakt av. Hoppas askan är borta tills i sommar. Och hoppas hoppas HOPPAS ATT DET REGNAR SNART!!!

Japp, den tänkte jag ta nu. Måste testa å se vad mina knän klarar av. Förhoppningsvis orkar dom ner till Ica Kvantum så jag får köpt lite mat!

Jag gillar ju att cykla, gjorde det hela min uppväxt eftersom vi inte själv ägde någon bil. Så jag saknar ibland att bo i en stad där det är cykelavstånd till allt. Visst kan man cykla här med men det är ju såååå långt överallt å det är ju bara för mycket bilar och jox så man måste stanna hela tiden. Inte optimalt direkt!

Men om jag inte dyker upp senare ikväll så ligger jag väl på cykelvägen och slickar mina skrapsår ;)

Någorlunda iaf. Det va rätt hårt imorse... men som tur är hittade jag en kompis att fika med på stan så fick annat att tänka på under flera timmar. Det va verkligen bra för själen!
Å så ringde ju Lotti å det ble jag GLAD! :)

Däremot så känner jag mig inte ett dugg friskare. Man gör väl aldrig det när man somnar i soffan på kvällen... känner mig nästan febrig. Och så har jag inte ätit mer än fika idag, ingen bra idé, jaa veeet. Usch men jag har ingen matlust alls. Gaaah, måste försöka ta mig upp från botten av det här sjukdomsträsket nu...

Näej, lite kallt vatten i ansiktet och lite mat då! Pepp pepp!!!

Det är en jättefin dag idag, solen skiner, himlen är blå, det är lördag. Vilket borde betyda att jag skulle va på bra humör och sugen på att hitta på nåt, eller bara vara ute.

Men jag vet inte vad jag ska göra... jag är bara så himla knäckt. Har inte sovit ordentligt, kan inte äta, är sjuk och framförallt så kan jag inte sluta tänka på hur ont det gör. Känslorna snurrar runt i huvudet, orkar inte tänka på nåt annat fast jag försöker. Tanken att "det här pallar jag bara inte just nu" dyker upp hela tiden.

Igår kunde jag för några timmar koppla bort det. Jätteskönt men sen kom det ju tillbaka med dubbel kraft.

Som vanligt kommer all skit samtidigt och allt känns bara sååå tungt just nu.

Blev ju ett väldigt ledsamt inlägg det här. Men det känns bara så fejk att va glad.

Saknar att ha en tjejkompis att gå hem till, dricka the och prata om allt. Så jäkla jobbigt å va ensam...