2009-04-14
 20:54:48

Saker och ting börjar klarna...

Jag börjar förstå varför det blev så konstigt där efter jul. Varför han gjorde som han gjorde dvs. Åtminstone så misstänker jag. Å på nåt sätt kändes det ju skönare att komma till denna insikten. Konstigt att jag inte tänkt på det innan. Men allt va ju så förvirrat då. Nu kanske jag kan släppa det på riktigt.

För att spinna vidare på det här med dejting så har jag funderat på vad som egentligen är den perfekta första dejten. Nedan följer en lista:

  • Bio med fika innan eller efter - Rätt bra sätt att lära känna varann, smyga med att hålla handen och sen låtsas som om det inte hade hänt. Har man svårt att komma på ämnen att snacka om så kan man alltid diskutera filmen.
  • Fika på stan - Denna är lite lurigare. Svårt att slappna av om man inte är supersocial, det blir ju inte direkt nån vardagsrumskänsla. Å det är minimal chans att man får pussas.
  • Bowling med tillhörande öl - Nice grej. Man gör nåt skoj och kan verkligen slappna av i varandras sällskap (om inte den ene är proffs då). Sen gör ju ölen sitt också :P
  • Öl på stan/ses på en fest - Ganska åkej men verkligen inte intimt. Svårt att prata om nåt med substans å det blir oftast rätt tramsigt och ytligt.

Så vad drar man för slutsats av det här då? Jo, att jag gillar att bowla. Heheh :)

Men egentligen så såg den perfekta dejten ut som följande:

Han sa att han hade en överraskning, att jag skulle ta med cykeln och möta honom. Så cyklade vi upp till Skatås och Brudaremossen. Där drog vi med cyklarna upp till toppen. Det va en ljummen kväll och utsikten va underbar. Å ur ryggan så drar han upp rödvin och oliver och en filt. Det kunde verkligen inte bli bättre! Den som kommer med liknande förslag kommer jag helt klart falla hårt för!
 

2009-04-11
 20:25:32

Hahha, jag måste ha snubblat

Snubblat och slagit mig hårt i huvve! För inte har jag bloggat nåt. Ändå har jag tänkt en massa bloggtankar. Tänkt ut inlägg i huvvet som jag aldrig får ner i datorn.

Som t ex att alla män är svin. Det är ju så lätt att säga. Det blir verkligare och verkligare för varje gång jag går på krogen, för varje gång jag dejtar nån ny eller snackar med kompisars kompisar. Alla tänker dom likadant. Dom försöker blåsa en.
Dom spelar snälla och goa. Ska bara kramas å dricka the (haha, vem går på den?). Man säger att nu fan håller du dig på mattan. Å dom lovar och svär. Sen tar det en halvtimme och man har en hand på låret. Så man ger dom en chans. Tror att den liksom lades dit omedvetet så man flyttar bort den och struntar i det hela. Men nästa gång ligger den där, lite längre upp, lite närmare. Så börjas den eviga fajten. Dom lägger dit den, man plockar bort. Man surar och undrar va fan dom tänker med...

Å nästa dejt är man där igen. Man säger att man vill ta det långsamt. Dom håller med. Sen när man blivit bekväm så  släpper man allt det där. Man ger efter och handen är där igen. Men denna gången gör det inte så mycket.

Å nästa dejt så tänker man, ja nu fan är det nog allvar. Dags att satsa. Visa att man tycker om. Allt eller inget...

Å ingen nästa dejt dyker upp. Nej för han känner sig pressad. Han vill ta det långsamt säger han... Snacka om absurt!



Det är klart att alla män inte är såhär. Men min lista känns som för lång för att det inte ska va ett mönster som upprepar sig.
2009-04-08
 20:46:24

Jag veeeet....

Det va hundra miljarder år sen jag bloggade. Inte är jag nån bloggdrottning in the making direkt. Jag kanske borde omvärdera. Bli rik på bloggen eller nåt?
Det värsta är att det skulle bli som att ha två jobb. OCH jag skulle behöva skriva om en massa nonsens som Blondinbella å alla dom andra intelligensbefriade donnorna. Klarar man det?

Egentligen skulle jag vilja ha den här bloggen till att granska saker och ting kritiskt. Komma med genomtänkt samhällskritik och bara vanliga iaktagelser från mitt liv.

Lämnar mina funderingar om detta en stund... återkommer snart!