2007-05-14
00:14:20
00:14:20
Allt är grått...
Det e konstigt hur saker å ting kan förändras så fort. Eller snarare hur upplyftande tankar kan bytas ut mot grå... nästan svarta.
Igår va en vändpunkt lite grann, öppnade ögonen igen efter att ha gått med ögonbindel i flera månader. Rensade själen, telefonboken och msn. Blockerade folk på nattstad å jag njöt av att få det gjort. Att verkligen bli av med all skit.
Det e ganska skönt att man kan möta folk helt osminkad å i mysbyxor utan att känna ens liiite ångest eller nåt annat dåligt. E körde spårvagnen jag tog till affärn, glåmig och trött va jag, uppsatt hår å hela köret. Men vad gör det? Inte sett han på flera månader så det va lite oväntat men skit samma... =)
Sen det här jobbet, jag vet att jag borde va glad å så... eller varför måste man det? man trar ett jobb för att man måste inte för att man vill... världen är verkligen inte rättvis när man är arbetslös.
Började tänka igår på hur ensam jag kände mig å det fortsatte självklart bara i en nedåtgående spiral, så när det va mörkt och natt så va jag tillbaka på det där stället igen...
Om man bara kunde få det man önskar ibland... jag skulle va så lycklig då. Men efter det jag har sett så tror jag inte det kommer att hända. Och när det inte ser bra ut redan på förhand så vill man ju inte säga nåt... Man vill inte förstöra det man redan har....
Igår va en vändpunkt lite grann, öppnade ögonen igen efter att ha gått med ögonbindel i flera månader. Rensade själen, telefonboken och msn. Blockerade folk på nattstad å jag njöt av att få det gjort. Att verkligen bli av med all skit.
Det e ganska skönt att man kan möta folk helt osminkad å i mysbyxor utan att känna ens liiite ångest eller nåt annat dåligt. E körde spårvagnen jag tog till affärn, glåmig och trött va jag, uppsatt hår å hela köret. Men vad gör det? Inte sett han på flera månader så det va lite oväntat men skit samma... =)
Sen det här jobbet, jag vet att jag borde va glad å så... eller varför måste man det? man trar ett jobb för att man måste inte för att man vill... världen är verkligen inte rättvis när man är arbetslös.
Började tänka igår på hur ensam jag kände mig å det fortsatte självklart bara i en nedåtgående spiral, så när det va mörkt och natt så va jag tillbaka på det där stället igen...
Om man bara kunde få det man önskar ibland... jag skulle va så lycklig då. Men efter det jag har sett så tror jag inte det kommer att hända. Och när det inte ser bra ut redan på förhand så vill man ju inte säga nåt... Man vill inte förstöra det man redan har....
