12:57:12
Det e grått...
och jag går förbi gamla använda kondomer på gatan varje morgon. Jag börjar tröttna på den här Andra långgatan mentaliteten som råder.
Här finns två olika sorter, eller kanske tre förresten:
Karriärsfolket: Dom jobbar bara här och runt omkring, ilar runt i sina klockskor å snygga rockar. Springer in på Dahl, pratar förtroligt med kassörskan och beställer "det vanliga" med mangoraja. Dom kommer i hopar och springer nästan ner en när dom är på väg från en plats till en annan, alltid bråttom.
Svåra kreativa ungdomar: Dom hänger på dom alternativa fiken och lunchställena här omkring, har nästan alltid stuprörsjeans och nån sliten tröja, svarta glasögon med tjocka bågar. Å dom ser ut som att dom bara lyssnar på Hästpojken dagarna i ända. Fast det enda dom gör, förutom att äta bönor å annan veggomat är att stå utanför å storröka.
Strippklubbsgubbarna: Dom kommer varje morgon ut från Wanda's sådär vid åtta snåret, försöker se väldigt försynta ut och blir nästan helt förskräckta när dom får syn på en annan som är på väg till jobbet. Det är precis som att dom skäms fast ändå inte. Dom kunde ju ha smygit ut sent på natten i skydd av mörker men väljer å gå ut mitt i morgonljuset...
Vad jag själv är för sort? Svårt å passa in i ett fack... men ändå så är jag:
Efter-jobbet-glad-före-jobbet-bitter: Jag lyckas reta upp mig redan när jag kliver på spårvagnen på morgonen, blir alltid inklämd mot fönstret för tjocka människor gillar tydligen att trängas med mig. Sen kommer det alltid nån alkis eller nån annan som luktar allmänt illa som man måste stå ut med. Väl framme vid Järntorget så försöker folk tränga sig in i vagnen innan man gått ut å man svär över det, svär över tidningsutdelarna som propsar på att man ska ta en blaska. Så kommer man till jobbet och får städa "sitt" skrivbord för att folk inte kan med att ha vanlig hyft å fason. Å sen till sist blir man redigt utskälld av 80-åriga tanter som ber en hålla käften.
Men efter jobbet, då mår jag som bäst, då är det som att alla äckliga kondomer är bortblåsta och solen skiner varje dag. Å när man sen kommer fram till gymet så är lyckan som gjord å jag känner mig som en ny person varje gång! Klappar mig själv på ryggen för jag är så grym å njuter av det hela.
Oj, sikket fack jag la mig själv i... inget allvarligt dock. Jag är ingen bitter-fitta om ni trodde det. En rätt glad och positiv människa ändå. Så länge jag får träna iaf =)
Å nu känner jag mig hemskt kelsjuk... så nån såndär som passar i facket kramgo å kelsjuk får ju gärna slå en signal =)
